min älskade simon.
drömmen jag hade inatt var så sjukt jobbig och jag mår jättedåligt nu. ville kräkas sekunden jag vaknade, samtidigt som jag kände en lättnad över att det bara var en dröm. men trots att det inte var verklighet, så var det ganska likt någonting som faktiskt har hänt på riktigt. för drömmar är ju inte sanna, men dom kan påminna om en händelse som är sann. och det gjorde denna drömmen. jag vågar inte skriva vad som hände i den, vad du gjorde mot mig, för jag är så rädd. och jag vill heller inte såra dig allt för mycket.
det är så ansträngande ibland bara. jag kan ta upp något som varit jobbigt för mig, som du har gjort, och som sårat mig, och du vill liksom inte veta av det. på grund av din egen skam och dina skuldkänslor. och därför vågar jag heller inte prata om detta face to face med dig, och skriver istället här.
jag vill verkligen inte att du ska må sämre än vad du redan gör. jag vet och jag ser nu hur dåligt du mått av allt som hänt. jag har inte kunnat se det innan, för jag själv har mått så dåligt. man blir ju egoistisk när man är deppig.
men nu när jag vet vill jag liksom inte göra saken värre, jag vill bara att du ska må bra. så jag vet inte om jag kommer våga prata med dig om allt som har hänt igen, någonsin. jag skulle bara dra ner dig ännu djupare och det är inte rättvist. däremot så måste jag få ur mig det jag känner och tänker, och kommer därför fortsätta skriva här. så frågan är om inte du ska sluta läsa denna bloggen? för din egen skull alltså. det är upp till dig att bedöma, beroende på hur mycket mer du orkar ta av detta liksom.
hur som helst så drömde jag om något du sagt inför mig för jättelängesen. typ i februari eller nåt kanske? och jag hade precis börjat glömma det, förtränga det. självklart ska jag drömma om det då. så jävla typiskt. såhär gör alltid min hjärna mot mig. såfort jag börjar släppa taget om något som jag mått så jävla dåligt över i flera månader, så ska jag drömma om det och på så vis bli påmind och skitdeppig igen. och då spelar det ju ingen roll att det var en dröm, att det inte var verklighet, för det jag mår dåligt över nu är ju den verkliga händelsen som drömmen påminde mig om. så sjukt frustrerande och inte minst irriterande att det ska behöva bli så. jag är så trött på det nu, jag vill bara kunna släppa taget och gå vidare, men tydligen låter inte mitt undermedvetna mig göra det, nej jag ska behöva bli påmind om detta för-fucking-alltid.
sen är jag ju iförsig livrädd för att det som hände i drömmen är någonting du faktiskt vill göra i verkligheten också, bara att du vet hur dåligt jag mår och hur jag skulle reagera om du frågade, så du överväger inte att ens fråga liksom. men innerst inne kanske du vill det. och det skrämmer livet ur mig. välkommen tillbaka ångesten, längesen vi sågs?

bara så duvet så skulle betyda allt, verkligen Allt för mig att få se dig lycklig på riktigt en dag. och jag ska försöka göra så gott jag bara kan för att både du och jag ska må bättre och bättre nu, istället för sämre och sämre. kan man förövrigt må sämre än vad vi gör just nu? perhaps that doesn't matter. what matters is that it takes a turn right now. och jag är berädd att göra vad jag kan för det. så från och med nu avråder jag faktiskt dig att fortsätta läsa min blogg, för jag vet hur dåligt du kommer må av det. men som sagt, du gör som du vill.

jag älskar dig mer än vad någon någonsin kan tänka sig.
du betyder verkligen allt för mig simon.
glöm aldrig det.