haft en grymt jobbig dag involverandes chock, gråt och panikångest. känner mig fortfarande ostabil, men jag är lugn nu iallafall tack vare lite prat med mamma, emma och mikael. jag är så lycklig att jag har dom. mamma är typ mitt allt. emma är min bästa vän. och mikael betyder ungefär världen för mig. han vet precis hur han ska göra för att lugna ner mig. att han orkar stå ut med mig lär jag aldrig förstå, men det är en onödig fråga att grubbla över när man istället bara kan njuta över att han är min.
(seriös bild btw. jag har tuggummi i munnen som jag typ dregglar ut)