som många andra har jag inte bara En bästa vän.
jag har 4. och dem är mina bästa vänner på olika sätt.
skriver ganska sammanfattat om alla så att det inte blir för långtråkigt att läsa.

Alexandra - barndomsvännen.

detta är den personen jag garanterat har flest minnen med. det är allt från leka i sandlådan till tjuvröka bakom skolan. vi träffades på dagis då vi var ungefär 3 år, och blev direkt bästisar. sen dess har vi hållit ihop väldigt tight, men nu på senare år har vi glidit isär. även fast vi knappt umgås längre är hon en såndär person som jag vet skulle fara jorden runt om jag behövde henne. och det är ömsesidigt. jag blir alltid nostalgisk när jag tänker tillbaka på alla minnen vi har ihop. längtar tillbaka. men man får leva i nuet där vi vet var vi har varandra. från botten av mitt hjärta älskar jag henne och hoppas att vi föralltid på något sätt håller kontakten.

Tessan - tvillingvännen.

detta är också på ett sätt en barndomsvän. vi började i samma klass som 6åringar och gick i samma klass till 9an. fast vi började inte umgås förns typ 4an-5an. hon var den jag direkt kände att jag var lik på något sätt. under hela våran skoltid tillsammans hade vi samma humor och hade i princip alltid roligt ihop. vi var det paret som folk stirrade på och undrade "vafan håller dom på med?!". vi flummade runt på ett sätt som ingen riktigt kunde förstå sig på. jag älskade det. sen vi började gymnasiet har vi tyvärr sakta men säkert glidit isär. och sen hon flyttade från området för ungefär ett halvår sen (om jag minns rätt?) har vi bara setts några gånger. tråkigt. jag saknar henne ofta. hon står väldigt nära mitt hjärta.

Andrea - sentimentalvännen.

det var våra problem som förde oss ihop. det är därför jag döper henne till sentimentalvännen. vi träffades via en gruppverksamhet med ungdomar som lever eller har levt ihop med en psykiskt sjuk förälder. jag visste nästan direkt när jag såg henne att hon var någon jag skulle börja umgås med. och så blev det. efter bara några månader var vi hur tighta som helst. dock var hon oerhört blyg och det var nästan alltid jag som fick sköta snacket. vi brukade sätta oss på Java och bara tjöta i timmar. eller, jag tjötade. mycket om känslor och problem. jag kände en gemenskap med henne. hon förstod mig på ett sätt som ingen hade gjort innan. det var skönt. och med tiden blev hon mer och mer social och öppen. nu är hon totalförändrad. jätteutåtriktad och säger precis var hon tycker och tänker. det är jag väldigt glad för. denna tjejen önskar jag all lycka hon bara kan få. det är hon värd.

Emma - bråkvännen.

så får hon heta för det är 100% sanning. vi bråkar, eller tjafsar, jättemycket. det är oftast jag som blir arg på henne. jag ser henne i ett stadie i livet där jag var för ungefär 2 år sedan, och det är där grunden till alla bråk ligger. jag vill att hon ska ta sig upp från en skiten hon sitter fast i, men det verkar inte som att hon vill. hon kämpar inte för det iallafall. och det gör mig besviken. för jag bryr mig så oerhört mycket om henne. men jag tror aldrig hon kommer förstå sig på hur jag tänker. för vi tänker helt olika. trots detta har vi i stort sätt alltid kul när vi är tillsammans. hon är en av väldigt få som kan dämpa min ångest bara genom att sitta och prata med mig. därför blev jag en period nästan beroende av henne, vilket inte var bra. men det har löst sig ganska bra nu. jag önskar vi kunde umgås mer. det skulle fylla upp ett tomt hål. så mycket betyder hon.

alla dessa 4 är underbara människor som jag är oerhört tacksam över att jag fått dela mitt liv med. när jag är gammal och tittat tillbaka på mitt liv kommer jag nog starkast av allt minnas er. ni har hjälpt till och gjort mig till den jag är idag. och det är jag stolt över. är stolt över er.
all min kärlek till alexandra, tessan, andrea och emma. ni betyder hela jävla världen.
<3