jag var påväg hem från en kille i bergsjön som jag råkat hamna hos en kväll efter en fest. (nej, vi hade inte sex). jag åkte hem ganska tidigt på morgonen. satt på spårvagnen. jag satt längst bak. fönsterna på sidorna var öppnade, trots att det var mitten av november. det luktade vinter, snö. solen lös i mitt ansikte, och..
jag kände ingenting.

detta är ett ögonblick jag minns väldigt väl, för jag hade aldrig upplevt det innan. att inte känna någonting. jag var helt tom. det var ganska läskigt, men jag var inte rädd. jag tyckte snarare det var skönt att slippa känna.
det har aldrig hänt igen sen dess.