Fia

kommer mamma någonsin att bli frisk?
när då?
kommer vi kunna ta igen all tid vi missat?
minns hon att jag såg henne när hon försökte ta sitt liv?
att jag hittade henne?
kommer jag någonsin våga berätta allt jag velat säga till henne under alla år?
kommer jag såra henne?
har jag varit, och är jag en dålig dotter?
är det fel på mig?
är det fel på alla omkring mig?
är jag sjuk på riktigt?
finns det något med mig som är friskt?
finns det något med mig som är vackert?
som är värt att kämpa för?
förtjänar jag dig?
vill du egentligen, egentligen, egentligen vara med mig?
är du kär i mig fortfarande?
älskar du mig?
eller inbillar du dig att du älskar mig?
hatar du mig?
vet du om att jag har så fruktansvärt dåligt samvete över hur jag behandlat dig?
har jag skadat, ärrat dig för livet?
har du gjort det med mig?
är det sant att du verkligen inte tyckte alla dom där tjejerna var så snygga som du sa?
att det bara var något du sa för att vara tuff, och för att såra mig för att jag hade sårat dig?
och i så fall, varför ville du hämnas på det sättet?
varför hade du behovet?
att förolämpa mig, trycka ner mig och såra mig med mening, med flit, dagligen under en så lång period?
eller är det en lögn?
var du egentligen seriös och tyckte det du sa?
tycker du det fortfarande?
var du att bara en omogen och grabbig kille, och har förändrats nu?
eller är det bara något du säger för att göra mig gladare?
är det egentligen en identitet du fortfarande har, men döljer under ett skal av något du bara är för min skull?
är du nöjd över hur du behandlade mig för att du tyckte jag förtjänade det?
har jag rätt att fortfarande vara sårad?
har jag rätt att låta dig lida för något du gjorde för så länge sedan?
hade jag ens rätt att bli sårad från början, när det var jag som sårade dig först?
vet du om att den personen jag är nu är någon jag inte alltid har varit?
vet du om hur mycket jag drömmer om att få visa dig hur jag egentligen är?
vet du om hur riktigt jävla mycket jag bara vill sluta minnas, sluta känna, sluta gråta och gå vidare?
förstår du frustrationen av att inte kunna göra det?
och varför tror du hela tiden att du är skaparen av alla mina problem, och att jag skulle må bättre utan dig?
förstår du inte att du inte är problemet?
att utan dig kommer ändå all skit stanna kvar?
fattar du inte att jag kommer leva med detta tills jag bearbetat bort det, om det ens går, med eller utan dig?
varför skulle jag då hellre vara utan dig?
förstår du hur mycket jag behöver dig?
ser du att jag har blivit bättre?
att jag blivit bättre på att vara ensam, på att behärska mig, på att ta itu med min ångest och panik?
vet du om att jag skulle göra vad som helst för dig, nästan?
förstår du detta att hampus grundade allt?
och varför gjorde inte hampus likadant mot andra tjejer?
varför var jag annorlunda?
vad var det för fel på mig?
hade jag varit elak mot honom?
förtjänade jag det han gjorde?
kommer jag aldrig komma över det?
aldrig glömma det?
aldrig kunna gå vidare?
kommer jag leva begränsat hela mitt liv?
kommer allt som är sexuellt föralltid vara jobbigt för mig?
kommer vissa personer, serier och filmer för evigt vara en ångestladdad igångtriggare?
kommer jag behöva leva såhär i resten av mitt liv, fastän jag inte vill något annat än att bli av med det?
eller kommer min vilja och motivation vinna över minnena och känslorna i slutet?
hur ska jag gå till väga?
hur gör man?
hur lång är processen att gå vidare?
hur länge ska du behöva leva med det?
hur länge ska du behöva lida för mina problem?
kommer du orka med mig länge till?
kommer du sluta kämpa?
kommer du lämna mig snart?
har våra problem präglat och skadat förhållandet så mycket att det aldrig kommer återhämta sig?