min älskade simon.
jag är helt säker på att du skulle ta första chansen du kunde att dumpa mig och bli tillsammans med någon annan, om någon skulle ge dig möjligheten. någon snyggare än mig. någon smal och slank tjej med stora bröst och 20 lager smink i ansiktet. det är ju tydligen sånna tjejer du tycker är fina. tro inte att jag kommer ändra den uppfattningen för det är du som övertygat mig om att det är så du tycker. du skulle slänga ut mig genom fönstret på en sekund om en modell kom och sa att hon ville ha dig. eller någon av alla snygga tjejer på skolan som du pratat om. eller någon från nån film eller serie. vem som helst. du vill ju inte ha mig egentligen. jag är in smal och slank. jag har inte perfekt hy. jag är inte solbränd, brun och fin. mitt hår är gult. jag är tjock och jag har inte cilliconpattar. och jag önskar verkligen att jag såg ut så, för att göra din nöjd. för att för en gångs skull känna att jag dög i dina ögon. men jag kan inte. jag ser ut som jag gör nu och jag kan inte ändra på det. visserligen kan jag gå ner i vikt, vilket jag håller på med nu endast av det orsaken. men hur smal jag än blir kommer jag aldrig någonsin bli vacker. eller snygg. eller fin. eller sexig. dött lopp.
du sa precis att du älskade mig och var kär i mig, bara mig. jag tror på det. men jag tror också på att du har ögon som ser andra. det är väl självklart att man kan älska någon och vara kär, men det är inte det det handlar om. och du säger nu att du har slutat titta, att du inte har ögon för någon annan än mig. du ljuger mig rakt upp i ansiktet när du säger så, och jag vet det. och jag har bett dig sluta ljuga. varje dag gör du det ändå. du ser fortfarande andra, skillnaden är att du inte lika ofta uttrycker det för mig. men så ofta som du uttryckte det förut, hur kunde du? skulle jag bli glad av att veta vad du tycker om andra tjejer? skulle det göra mig lycklig på något sätt att få höra varje dag hur snygg, vacker, fin, söt eller sexig en annan tjej är. vad tänkte du med egentligen? är du omogen eller är du helt enkelt korkad? och kommer du någonsin bli bättre på detdär? skulle det iförsig ens spela någon roll? jag kommer ju alltid minnas alla dom tjejerna du snackat om. och du tror att jag bara har lagt alla gånger vi bråkat om det på minnet. alltså dom gånger det blivit en konflikt om det. men du tror fel. jag kommer ihåg varenda gång. vartenda ord du har sagt om någon annan. skulle utan problem kunna sitta och rada upp deras namn. räkna på fingrarna. inte ens mina fingrar och tår tillsammans skulle räcka för det. och det trycker på näthinnan, det trycker i hela huvudet, det trycker i mitt bröst, i mitt hjärta, i hela min kropp. varje dag. inte en enda dag har gått som jag inte har tänkt på det. och jag vet att det gör dig ledsen att jag inte kan släppa det, och du tycker inte att jag ska vara tillsammans med dig bara för det. men jag älskar ju dig. jag är kär i dig. jag vill bara ha dig. jag har bara ögon för dig. och jag ser en framtid med dig. jag får bara försöka så gott jag kan att släppa det. men det kommer ta tid. förmodligen lika lång tid som du höll på så. lika lång tid som du pratade om andra var dag, lika lång tid kommer det behöva gå utan minsta lilla kommentar om någon annan för att jag ska kunna gå vidare. och sen lika mycket tid till. med andra ord tar det dubbelt så lång tid att släppa något, som den tiden man levt med det. ingemar sa iallafall så.. "det du mått dåligt över kommer ta dig lika lång tid att släppa, plus lika lång tid till efter det. första tiden behöver du som bevis för att det inte händer igen, och sen tar det lika lång tid till att släppa taget helt om det". så med andra ord måste jag ha bevis på att du verkligen har slutat med det. och då kan du aldrig säga minsta lilla sak. för såfort du lägger en sådan kommentar igen så är jag nere på noll igen. så om man ska tänka mattematiskt nu behöver du knipa i ungefär 4 månader. och sen behöver jag 4 månader till för att bearbeta och komma över det. så om man skulle börja idag så skulle man kunna säga att jag är healad någon gång vid årsskiftet. det är en väldigt lång tid. iallafall när det är en tid då jag kommer må dåligt. otroligt dåligt. för det gör jag över detta. så dåligt att jag många gånger bara vill dö för att få slippa det. men jag är villig att kämpa. trots att hoppet verkligen inte finns där egenntligen.. för det gör så obegripligt jävla ont. jag skulle nog göra vad som helst för att slippa känna som jag gör varje dag. och tänk om du inte lär dig? tänk om du aldrig slutar? då kommer jag aldrig kunna släppa. och då sitter vi där om 10 år och jag kan fortfarande börja gråta för att sa "that is som nice shieeet" och såg supernöjd ut över en bild på angelina jolie. börjar gråta bara av att tänka på det nu. så svag är jag. orkar verkligen inte leva med dethär längre.
jag bara önskar att kärleken gjorde dig lika blind som den gjorde mig.