så länge jag har känt dig så har du alltid varit för stolt för ditt eget bästa. du kan aldrig be om ursäkt, aldrig erkänna när du gjort något fel och du måste alltid sätta dig själv över alla andra. det komiska är att det syns så klart och tydligt att detta kommer från en osäkerhet hos dig som handlar om att du är livrädd att hamna i underläge. du vet kanske inte ens om det själv, men för alla omkring dig är det uppenbart. jag undrar var denhär osäkerheter kommer ifrån? men vad jag undrar mer är hur du faktiskt kan leva med dig själv? du bossar, sårar och trycker ner dina medmänniskor och du vet om det, men gör ändå inget åt det. jag ser ingen logik i det levnadssättet. och på allt detta är du också fullkomligt empatilös. och du säger att det är jag som har problem jämt och ständigt.. visst har jag kanske det, men dom ligger på en helt annan nivå än dina problem, vilka du inte ens verkar se själv att du har.
var bara tvungen att få ur mig detta. tror inte ens att du läser min blogg. men om du gör det så vet du nog vem du är. ha ett bra liv. tack och adjö.