jag föddes 11 minuter över 9 in the morning på den 18e november år 1992. födelseplatsen var sahlgrenskas KKSS. döptes vet jag inte var jag gjorde? fick iallafall namnet Sofia Karolin Landin Hansson. trots detta har smeknamen fia varit mitt tilltalsnamn enda sedan jag var liten.
jag flyttade redan vid 1,5 års ålder till det område jag bor i nu; Flatås. det ligger i västra frölunda, Göteborg. jag är väldigt nöjd och glad att jag är uppväxt här. Göteborg är utan tvekan den finaste platsen på denna jorden, och det ställe jag vill bo kvar på tills den dagen jag dör.

klass 0 till 5 gick jag på Flatåsskolan. jag trvides asbra där och det var bara härligt att vara barn. när jag började sjätte klass bytte jag till Nordhemsskolan för jag kom in i musikklass. där gick jag till 9an. när jag gick på nordhem mådde jag väldigt bra. var lycklg och hade många kompisar. hade musik 6 timmar i veckan, vilket var underbart. vi hade ungefär 8 konserter/år. och i 9an åkte min klass och paralellklassen som också var musikklass till england ihop. det var något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv. lärde känna massa nytt folk. hade askul med mina vänner och hade en konsert ihop med engelsmännen. vad glad jag var då, nu när jag tänker efter.. men trivdes inte alls med skolan. den sög. efter nordhem började jag på Munkebäcksgymnasiet. det var nog det bästa valet jag gjort att söka dit. skitmysig skola lite utanför stan och asbra klass. hade verkligen kul. trivdes som fan. sen flyttades skolan in till scandinavium
och det förstörde stämningen lite, men trivs fortfarande bra. nu går jag sista året och tar snart studenten. längtar som inget annat för jag är så jävla skoltrött, men kommer sakna skolan så in i helvete också. yeayea, får la se vad som händer sen.

jag som person är väldigt utåtriktad och öppen. har i ungefär hela mitt liv varit "den glade fia" och "den som alltid skrattar". har också alltid varit väldigt omtänksam och satt alla framför mig själv. den de flesta vänt sig till när de haft problem eller behövt prata. tröstsam och rådgivande. det var väl en roll jag hade. tills jag för ungefär 1 år sedan fick diagnosen panikångest. då insåg jag att det var dags att börja ta hand om mig själv också. sen dess har jag fått olika hjälpmedel från min psykolog som kan hjälpa till i min vardag. en av mina högsta önskningar är jag en dag ska kunna leva som vem som helst. ett normalt liv.

det viktigaste i mitt liv är kärlek. jag tror på allvar att jag kan leva hur fattig som helst, bara jag har kärlek runt mig så kommer jag att överleva. denna kärlek ger jag och tar emot från familj, vänner och min pojkvän. efter detta är musiken den största delen av mitt liv. att lyssna på musik, gå på konserter, men också att få sjunga och spela musik själv. jag får världens kick av att stå på scen. det är det jag vill göra. min drömjobb är proffesionell sångerska.

mina framtidsplaner just nu är att flytta ihop med min pojkvän till en mysig lägenhet någonstans i Göteborg. dit ska jag ta med min katt som just nu bor hos mikael. skaffa 2 ungar (minst) och en hund. skiter det sig med drömjobbet så hoppas jag att jag iallafall har ett jobb jag tycker om. en lön som räcker precis i månaden är tillräckligt, så länge jag trivs på arbetet. sen blir man gammal och dör. jag ska dö mitt i en orgasm. måste ju vara den ultimata sekunden att dö på. that's it.