Pappa
hans namn är Tommy. han är född och uppväxt i Göteborg. idag är han 51 år och nöjd med livet. tror jag. jag och pappa har aldrig riktigt haft en så bra relation. vi har alltid bråkat om allt. aldrig kommit överens. förutom när jag var liten. men det är förståligt, han älskar nämligen småbarn. haha, sen kom trotsåldern och efter det tonåren. då brast det, haha.
min pappa är väldigt instängd i sig själv. han är utåtriktad och social, men håller känslor inom sig. han förlorade sin sambo för 1,5 år sedan (det är henne mitt förra inlägg handlar om) och det var första och förmodligen sista gången jag såg honom gråta. första gången jag överhuvud såg honom visa sina känslor. det var jättekonstigt för mig att se, men samtidigt är det ju en självklarhet att någon bryter ihop när ens kära gått bort. back to the story.
pappa jobbar på Preems rafnaderi i hamnen. han har jobbat där i över 25 år nu och trivs jättebra. hans största fritidsintresse och hobby har alltid varit fotboll. under hela sitt liv har han själv spelat det, men sen blev han förgammal och sleten, så då blev han tränare istället. och där börjar historien om min
Mamma och Pappa
far var mors tränare, om man säger så. de träffades alltså genom fotbollen. på ett sportläger de var på frågade pappa ut mamma och sa ja. sen ledde det ena till det andra och rätt som det var hade dom en lägenhet ihop och planerade första barnet. efter 2 barn bestämde de sig för att bygga ett hus i torslanda och mitt under byggandet blev morsan på smällen med mig. de insåg att det blev förmycket att ta hand om med ett helt husbyggande samtidigt som ett tredje barn skulle komma. så de sålde allting och flyttade till ett hus i majorna. strax efter att jag fötts, flyttade dem igen, och denna gången till flatås. en femma på bottenvåningen. strax efter inflytten gifte de sig, men det höll inte speciellt länge. de skiljde sig efter bara drygt 1 år. så jag har inga erfarenheter alls av att bo med dem ihop, för dem har ju varit skiljda så länge jag minns. jag tror dom hade det bättre innan ungarna kom haha. men men. jag bodde varannan vecka hos mamma och vice versa hos pappa, fram tills jag var ungefär 8 år och mamma blev inlagd. efter det har hon varit fram och tillbaka på olika sjukhus och behandlingshem. och hemma. under den tiden bodde jag hela tiden hos pappa. han tog bra hand om mig förutom alla bråk då. men för snart 2 år sedan flyttade pappa och jag flyttade hem till
Mamma
här trivs jag jättebra. min mamma är min bästa vän och jag delar med mig av allt med henne. vi påverkar dock varandra dåligt också eftersom både hon och jag har "psykisk ohälsa" som det så fint heter. men vi försöker se varandra igenom det och bara behålla rollen som mor och dotter.
hennes namn är Eva-Lena, och hon är väldigt snäll, omtänksam och social. människor har lätt att tycka om henne. det är jag glad över.
hennes största livshobby var, som pappas, fotboll. hon började spela tidigt och blev så bra att hon vid 17 års ålder spelade i allsvenskan. efter hennes bästa tid spelade hon i vanliga klubblag runt om i göteborg. och det var i Argo IS hon träffade pappa som då var tränare där.
förutom fotobollen har min mamma alltid motionerat mycket. typ gått ut och sprungit, cyklat osv. hållt igång bra helt enkelt. men när hon blev sjuk tappade hon all lust att träna och lade fotbollsskorna på hyllan. sen dess har hon i princip aldrig tränat. har väl varit någon gång ibland, men nu för tiden är det ingenting. nu är hennes hobby istället TV och korsord. typiska medelåldershobbys, haha. trots hennes sjukdom tror jag att hon också är ganska nöjd över vad hon åstadkommit i sitt liv. det borde hon iallafall vara.

vill bara sluta med att berätta att jag älskar min mamma och pappa högt och det finns ingen som skulle kunna ersätta någon av deras platser. jag ska eventuellt tatuera mig till sommarn, och jag funderar på att skriva deras födelsedatum. eller något som symboliserar dem. får se! tack för mig, puss