jag är världens jävla tidsoptimist.
jag kommer aldrig i tid till möten, skolan, buss eller vagn, eller om jag ska träffa någon. och varje gång jag har en ny tid bestämd så tänker jag "denna gången ska jag fan inte bli sen." t.ex om jag ska med bussen som går 7 över hos mig, när jag ska till skolan. sen står jag ändå fortfarande i lägenheten när klockan slår 6 över. är dock fortfarande bombsäker på att jag ska hinna med den. drar på ytterkläderna fort som fan och springer ut. oftast brukar jag se bussen stå på hållplatsen när jag kommer ut på gatan. då vänder jag hem igen, tar upp mobilen och messar melina och carro "jag blir sen". carro brukar svara att hon också blir sen och att vi ska gå in tillsammans. blir ju mindre pinsamt om man är 2. av melina brukar jag bara få ett "som vanligt då." eller typ "okej". ibland hinner hon till och med skriva först.. "sen idag eller? ;D"

detta är ett problem jag haft så långe jag kan minnas, som jag aldrig blir av med hur mycket jag än försöker. tiden går helt enkelt snabbare än vad jag uppfattar den. tråkigt, men ett sant faktum.