miss you.

gick upp vid halv 10 imorse och gjorde iordningn oss. vid kvart över 10. åkte till vandrarhemmet där hans klass bodde. vi satt och pratade en stund och sen sa vi hejdå. ååh.
hann gå ungefär 300 m innan jag började gråta. vi messade några gånger fram och tillbaka och tackade varandra för dessa dagarna. han skrev ett jättefint sms som jag har sparat. gud, alltså jag trodde aldrig att jag skulle bli så ledsen när han åkte. kändes helt okej hela morgonen liksom, och det var lite sorgligt när vi kramade hejdå, men sen vettö, sen gick det bara utför. grät oavbrutet i 2 timmar nästan. nu har mikael kommit hit, och det är brabrabra. ska på middag hos pappa snart och sen ska vi kolla film. hoppas det får mig på bättre humör.

kändes jättekonstigt att bli så emotionell för att han åkt. faktum är att jag aldrig känt såhär med någon annan innan. vi stod varandra ganska nära som kompisar innan han ens kom hit, men nu efter dessa dagarna har det vuxit och blivit mer som en syskonrelation nästan. det är lite wierd, jag satt och tänkte på att han kändes som en bror för mig och i samma sekund får jag ett sms där han skriver "I'm gonna miss you alot, little sister." och att jag var som systern han aldrig fick. det kändes skönt att min tanke var ömsesidig, men jag blev samtidigt bara mer gråtig när jag läste det. och jag vet ju inte när vi ses igen. men jag är säker på att vi gör det. han är en sån människa man känner direkt att man aldrig vill glida ifrån. förhoppningsvis är jag bara emo tillfälligt, för att han precis åkt, och det går kanske över med tiden. han sa trots allt "Try to cheer up now, a sadface doesn't suit you at all. <3"
inte för att han läser detta, men jag vill ändå säga:
tack för dessa dagarna, petri. dom har förändrat mig. du har förändrat mig :) tack <3