du lever i en verklighet där allt redan är bestämt. där alla människor går på outopilot. för dig var jag ingen speciell alls. bara någon att höja huvudet och snegla förnedrande åt. för att min värld skar sig mot din, och för att min mening gjorde mig till din fiende. du manipulerade mig, fick mig att blunda för min egen värdighet och mina åsikter. jag hade aldrig känt mig så förnedrad och så svag. jag visste att vad jag än gjorde skulle jag aldrig kunna sätta mig över dig. du hade själv bestämt vad som var rätt och vad som vad fel i alla lägen. det var inget snack om saken. jag var ingenting. jag hade nämligen inte åstadkommit någonting för varken mig eller någon annan, jag var ett misslyckat äckel som trodde att kärlek kunde ta mig längre än pengar. för pengar var livets mening. den utan kärlek må ha varit olycklig, men den utan pengar var inget värd. och det betydde inte bara att jag var sämre än dig, utan min familj var också mindre värd din. du trampade på de människor som stod mig närmst hjärtat, och jag kunde inget göra. du drog ner mig under jorden. men jag lyckades ta mig ur din verklighet, jag lyckades bryta mig ut, långt bort från det du dragit mig in i. jag var fri. men en del av dig sitter kvar som ärr i mig. något jag för resten av mitt liv kommer leva med, men ta mycket läran av. för det är en sanning som fick mig att inse att jävlar vilket vrickat samhälle vi lever i.